Redigera eller dö


Jag sitter i den mest komplicerade fasen av manusskrivande. I alla fall enligt min åsikt. Att skriva ett råmanus är fine. All planering, research och dispositionen innan likaså. Men just redigeringsfasen, den drar jag mig för. Det är då ett råmanus ska bli ett manus. Det är då vi ska skapa det där litterära mästerverket som någon ska vilja ge ut. Publicera. Med mitt namn på omslaget. Nu har jag fördelen att redan ha ett förlag som tror på boken och står bakom den, men samtidigt betyder det deadline. Jag kan inte ta åtta år på mig att skriva färdigt. Den ska ut, efter sommaren. Om bara en månad ska omslaget vara färdigt. Titeln ska marknadsföras. Alla ska veta att just det datumet släpps boken. Det sätter lite press på situationen. Det är nu eller aldrig. Redigera eller dö. 

Kanske inte riktigt så illa. Men det är mycket som krävs av en författare. Dessutom måste man släppa manuset ifrån sig. Låta någon annan läsa och kommentera. Få kritik. Konstruktiv. Både bra och mindre bra. Det kan göra lite ont i hjärtat, men man växer för varje gång. 

“The first draft is just you telling yourself the story.”
― Terry Pratchett

Jag har läst någonstans att man ska se sitt första utkast som att man slänger i sand i en spann. Det behövs för att kunna bygga slott senare. Jag gillar det sättet att se på skrivarprocessen. Jag bygger slott just nu, och även om det blir ömt i fingrarna så är det värt slutresultatet. 

Fortsätt skriv!